10:05:53
En snabbis till norrland
Nu är jag här! Så en snabb tillbakablick på den långa roadtripen och tiden efter det, och sedan vidare framåt istället. Jag brukar egentligen inte backa såhär långt tillbaka i mina sammanfattningar, men det här blev en helg med många speciella inslag.
Vi börjar med torsdagen den 17 september. Jag jobbade i kyrkan på olika sätt på dagen, och på kvällen for både jag och maken på prova-på-kväll på scouterna. Många nya barn, många nya föräldrar, uppehåll i vädret och lägereld. En bra kväll helt enkelt! Jag fick kombinera pastorskragen och mina skogsbyxor och vara ett tecken för att SMU-föreningen också står i nära relation med resten av församlingen. Så kul!
Efter det satte sig jag och L i bilen och for till Grästorp och hans faster. Vi träffar inte hans faster med make särskilt mycket och jag hade inte varit hemma hos dem tidigare så det var roligt att få komma dit. Men med tanke på vad som väntade blev det inte mycket mer än kvällsfika och lite prat innan alla gick och la sig. Och redan 05:45 morgonen därpå satt vi i deras bil, med frukost i magarna och matsäcken förberedd.
Sedan bar det iväg! 90 mil med släp och allt blev det innan vi landade i Umeå tillsammans med alla L:s syskon. Så vid sju, när alla sammanstrålat, stormade vi mina svärföräldrars hus. Dom var beredda på min svägerska med familj, alltså sex personer, som skulle komma på besök över helgen. Vi var typ 23 stycken som stod utanför dörren.
Nu kan man ju fundera över varför vi åker 90 x 2 mil över en helg...Den här gången fanns det tre anledningar. Min svärfar fyllde år den helgen, min svärmor fyller 60 i vinter och de firade 40-årig bröllopsdag i somras. Och det är roligt med överraskningar! Så nu kom vi, alla fem barnen med sina familjer samt L:s farbror med fru och faster med man. Boende var ordnat, maten beställd, ledighet från jobbet fixat och aktivitet bokad - en högklassig överraskning med allt förberett. Det var verkligen så himla roligt att se alla igen! Unga som gamla, det var onekligen fullt hus. Yngst var svågerns dotter som bara är två månader gammal och som vi inte hunnit träffa innnan. Bebis-mys på hög nivå alltså.
På fredagen gjorde vi inte så mycket mer än åt kvällsfika tillsammans och pussade på barnen och bara umgicks. Sedan for vi till kyrkan i närheten för att sova, medan barnfamiljerna stannade hos svärföräldrarna/i husbil/i husvagn utanför huset. Dagen därpå åt vi frukost i kyrkan med planen att duka inför middag på kvällen och sedan träffa alla hos svärföräldrarna klockan tio, klädda och klara. Tyvärr kastades det hela om lite när min svärfar blev akut dålig i sin diabetes och var tvungen att åka till sjukhus. Onekligen inte som vi tänkt och tråkigt när han mår dåligt. Som tur var piggnade han ganska snabbt till igen men var tvungen att stanna på sjukhuset fram till söndag, så vi såg honom inte så mycket mer den helgen.
När svärfar var i tryggt förvar på sjukhuset och svärmor kommit hem igen packade vi in hela familjen i bilarna och for mot centrala Umeå. Där gick vi på gitarrmuséet och fick guidad tur. Jag hade verkligen inga förväntningar på den turen men det var så himla bra! Snygga montrar, coola gitarrer och entusiastiska guider. Jag tror att vi alla blev possitivt överraskade!
Och där, mitt i vimlet under en genomgång, känner jag en hand på min och ett bekant ögonpar tittar rakt på mig. Där stod M, en gammal vän från Göteborg, som jag inte sett på flera år. Nu var hon i Umeå för att besöka sin svärfarmilj (som hon inte hade någon senast vi sågs). Så roligt! Många snabba kramar, utpekande av familjer och löfte om fika snart när vi kommit hem igen.
Efter museet blev det fika på McD. Någa olika ärenden drog oss åt olika håll, och jag hade inget direkt som behövde göras. Så jag och lilla A, som nu är hela sex år gammail, shoppade på egen hand. Hon ville bara vara med mig och det var mysigt att få gå så med henne. Efter detta tillbaka till kyrkan för middag tillsammans allihop. Sedan prat prat prat.
En sväng till sjukhuset blev det också, för att hälsa på svärfar och ta foton på hela familjen samlad.
När barnen skulle nattas for vi tillbaka till svärföräldrarna ett par timmar till. Sedan några timmars sömn innan vi vid halv sju på söndag morgon for söderut igen. Lika många mil, lika lång tid. Men resan gick väldigt bra och vi kom hem glada och trötta, men framförallt tacksamma för vår fina familj.