16:51:47
Det går tills det inte går längre
Den här dagen har inte varit rolig. Jag hade sovmorgon till tio i morse vilket var skönt. Men eftersom jag vaknade halv nio blev allting ändå sent och när det dessutom var stopp i trafiken för pendeltågen så blev jag en kvart sen til lektionen. Och då kom jag med de snabbaste steg jag kunde och utan ordentlig frukost i magen. Det är inte inte ett bra sätt att starta dagen på.
Så följde en intressant och bra retorik-lektion. Men mitt huvud hade börjat värka mer och mer, och jag kan helt enkelt inte komma i fas när jag startar det såhär.
Trots trötthet och bultande huvudvärk har det på ett sätt varit en bra dag med mysiga vänner i skolan. Det är skönt att ha ett sammanhang där människor kan mitt namn och jag kan känna mig trygg. Samtidigt märks det att jag ibland hamnar utanför när jag inte bor i Stockholm, som när det planeras kalas för en av mina vänner på skolan och jag känner mig ensam när jag inte alls är involverad. Jag klandrar dem inte men det är tråkigt att inte kunna eller få vara en del av det. Men så lunchar jag med ett gäng där F säger ett särskilt hej till mig och där vise T direkt ser att jag inte är helt på banan och verkar se rakt in i mig. Sådant är skönt att vara med om.
Med bultande huvudvärk för jag hem till Sollentuna igen. Skönt att komma hem till en tom lägenhet och äta lite, och känna att huvudet blev bättre efter en tablett och lite tid.
Det är dags att inte bara fundera över hur jag ska träna utan jag måste verkligen ta bättre hand om mig själv. Jag är trött på att vara sen och stressad, och jag måste börja äta oftare och i lugn och ro. Dagar som de här blir jag trött och sliten. Det leder inte till något gott. Så det är dags att byta spår. Innan jag pressar mig själv med träningen måste jag få ordning på grunden. Mer lugn och ro, mindre huvudvärk, bättre matvanor och ett liv där jag får saker gjort istället för att ha dem hängande även mig. Ett enklare liv på ett sätt, även om det krävs ansträngning att komma dit.
Dags att börja leva annorlunda.