00:50:00
Ett exploderande kranium
En minst sagt omtumlande dag.
Vaknade i soffan inatt igen. Huvudet bultade men det kan det ju göra när man vaknar sådär. Somnade om i sängen och vaknade i god tid. Duschade och allt sådant och det kändes helt okej ändå. Sprang ut till bilen med ett huvud som började värka allt mer. Kom fram till Alingsås utan speciellt stora problem och i tid till gudstjänsten. Sedan blev det bara värre och värre, det kändes som om huvudet skulle sprängas. Gudstjänsten tog slut och jag skulle bara ordna med några små saker innan jag fick åka hem. När klackarna sattes ner i trappan när jag gick kändes det som att de slog ner i mitt huuvud. Tog mig med nöd och näppe hem, det var verkligen jobbigt att köra och må illa osv. Sedan blev det några timmar i soffan och en värktablett. Men ovanligt nog när det blivit så illa så avtog det faktiskt med tiden. Slutligen kunde jag ta mig upp, klä på mig igen och åka till A för pizza- och tjejkväll med vännerna. En riktigt riktigt fin kväll som laddade batterierna. Efter att ha kommit hem, med en dag full med bilkörning dessutom, är jag nu helt slut. Nu ska jag lägga mig och för första gången på några dagar sova en hel natt i sängen, och faktiskt ta sovmorgon. Imorgon är jag dessutom ledig och ska njuta av det. Planen är att åka ut till mor och far och bara ha det bra där.
Mina vänner är verkligen fina. Tänk att få ha sådana relationer som vuxna. Det är en nåd.
Jag har satt ett stopp för all klädshopping i nuläget, fram tills jag börjar komma i lite mer form. Jag är less på att vara helt ur form igen och såhär kan jag inte hålla på. Jag måste ta bättre hand om kroppen. När det enda man har som man tycker är riktigt bekvämt till största delen är pyamasar, då behöver man göra något.
Dessutom har jag inte direkt brist på kläder hur som helst.
Slutligen har jag pratat med maken för första gången riktigt ordentligt sedan jag for hem i måndags nu på kvällen. Fint. Han är fin. Skönt att han snart kommer hem,
Tack & godnatt