23:16:06
Söndagsgnäll och skarpa predikningar
Det här med att vara förkyld är bland det värsta jag vet bland vanliga sjukdomar. Jag hatar att vara snuvig, att känna bihålor och annat värka, och att det aldrig tycks gå över. Man är för frisk för att vara hemma men för sjuk för att vilja någonting. Det gör mig irriterad och trött. Som ett brev på posten blev mina läppar torra som fnöske, som de ofta kan bli vintertid men nu med full kraft direkt.
Jag vaknade i morse och ville helt enkelt ingenting. Tät näsa, värkande kropp, hosta och annat segt. När jag kommer upp och igång blir det bättre (som det alltid är) men den tiden fram tills dess är seg.Usch.
Nog gnällt om det.
Idag var det dags för scoutgudstjänst med invigning av nya scouter. Dom var så fantastiskt söta, jag är inte med i scoterna annars och har aldrig sett dem samlade såhär. I den yngsta patrullen är deltagarna bara sju år gamla. Det var så fint att se dem uppradade på estraden och se hur de gör scouthälsningen med noggrannt formade fingrar mot pannan. Dessutom var kyrksalen full med familjemedlemmar och församlingsmedlemmar, en härlig blandning. Det är inte enkelt att predika sådana dagar, för blandningen är så bred och samtidigt som jag vill nå fram till de unga scouterna vill jag också att deras föräldrar och församlingen i övrigt ska få med sig något. Men jag tror att det blev bra idag, det var en spännande och utmanande predikan att hålla framför okända människor. Det är en känsla jag ofta har för mina predikningar; att de är raka på ett sätt som jag kan bli lite orolig för innan framförandet. Det är en sak att skriva dem, en annan sak att läsa dem högt. Jag tror att jag alltid varit kaxig i mitt skrivande, det är i text jag uttryckt alla sorters känslor. Men till skillnad från mina predikningar används inte de texterna inför folk på det här sättet. Men bibelns texter är inte alltid lätta och budskapet behöver vara tydligt om det ska nå fram. Jag vet det men det tar inte bort det faktum att det är nervöst. De gångerna försöker jag hålla fast vid ödmjukheten och vetskapen att det skarpa budskapet från Gud är lika mycket till mig själv som de andra åhörarna. Jag pratar ofta i vi-termer i mina predikningar för att verkligen belysa det, så att budskapet inte ska tas som en dom från pastorn. Vill Gud att jag ska predika om detta så är det bara för mig att försöka våga tänker jag.
Resten av den här söndagen tog vi det bara lugnt. Lagade mat, såg på film och låg i soffan. Tog oss tid att vara lediga och i mitt fall förkyld.
På vägen hem lyckades jag för övrigt också kasta min iPhone i asfalten. Jag tappar min telefon ganska ofta men den håller alltid. Det har faktiskt inte skett att den gått sönder någon gång på riktigt men den här gången sprack skärmen. Telefonen funkar men det är sprickor över hela skärmen. Då var jag kanske inte helt nöjd... Så imorgon måste jag åka in till stan och få displayen bytt.
Imorgon är jag ledig. Fantastiskt med lediga måndagar. Sedan väntar en ovanligt uppbokad vecka med många olika moment. Det ska bli kul!