13:18:57
Ett andetag och en tidsresa
Ett andetag och jag var omedelbart tillbaka. Min kollega blåser ut cigarettröken med bildörren öppen och en hel del når mina näsborrar. Omedelbart är jag 17 igen. Den doften kan jag. Det är att sitta på Java med varm choklad, den världskända kladdkakan och fetaostbaugetter, tillsammans med vänner som var lika självklara som kroppsdelar. Det var håltimmar så långa att näsborrarna var svarta efteråt av all passiv rökning. Det var kläder på vädring hemma och ord om att man inte får somna, oavsett hur sköna fåtöljerna var. Jag hittar ibland kärleksbrev jag skrivit därifrån, eller teckningar vi målat där. Det har gått tio år men på ett andetag är jag omedelbart tillbaka igen. Vi växte upp, det blev rökförbud inomhus och livet fortsatte sin gilla gång. Men jag saknar den där samlingspunkten, den som gjorde att vi aldrig behövde diskutera vart vi skulle gå. Nu är jag café-rotlös. Men vännerna finns kvar. Och år som formade mig i grunden.