09:02:22
Hjärnan och utmaningen
Ibland känns det som att vi människor bara slösar bort det vi har. Vi försöker skapa behov av saker och genvägar så att vi slipper utmaningar. Just nu sänds en reklam för en tjänst som hjälper till med biluthyrningar, som inleds med en röst som säger; att hyra bil kan vara jobbigt för hjärnan. Syftet är att skapa ett behov av tjänsten som ska förenkla detta och inbringa pengar till de bakom, såklart. Men meningen är också väldigt talande för samtiden. Den skapar också en bild av att allt som är svårt och utmanar oss ska vi undvika. Allt som tar energi och tid ska vi hitta andra lösningar för, så vi slipper anstränga oss.Självklart ska vi ta hjälp av de hjälpmedel som finns och som kan förändra vårt liv. Absolut. Självklart ska vi fortsätta utveckla nya hjälpmedel. Men det är läskigt att se hur det innebär att det inte ska finnas några svårigheter eller utmaningar för oss människor. I motsats till vad vi egentligen vet skapar vi därigenom ett samhälle med åsikten att "är det svårt så är det inte värt att göra".
Just nu läser jag En liten bok om ondska. Det var ett tag sedan jag läste den sortens bok, som snarare är en sammanställning och utläggning kring ett visst ämne än en berättelse. Någon sorts facklitteratur kanske man kan säga. Det blir en annan sorts läsning än den skönlitterära. Det som utmanar mig med den här boken är att jag tycker att innehållet är väldigt intressant men boken i sig är lite trögt skriven. Innehållet finns där, men inte lättillgängligt (för mig, alla uppfattar böcker olika och den här boken är bara ett exempel bland många). Det utmanar hjärnan på ett sätt som kan kännas ovant. Istället för att läsa 70 sidor skönlitterärt på kvällen innan jag sommnar så kanske jag läser 5-10 sidor innan jag blir för trött och lägger ner för kvällen. Men det är ändå intressant så jag fortsätter att försöka ta mig vidare i den. Och då tänker jag på hur sällan det händer. Hur sällan vi egentligen utmanar oss idag (i alla fall jag) och hur samhället säger att vi egentligen inte behöver göra det. Allt ska vara lättillgängligt och förenklat. Tidningsartiklar, upplysningar, nyheter, information - allt ska finnas i kort och förenklat tillstånd. Men vi kommer aldrig på djupet och förstår inte de olika komplexa bilderna när allt förenklas. Vi lurar oss själva helt enkelt. Jag lovar inte att jag kommer läsa färdigt boken men jag vill fortsätta utmana mig.
Det intressanta är att människans behov ändå finns kvar. Vi vill läsa det långa, vill fördjupa oss. Så det finns gott om hopp för den delen med. Men vi behöver påminna oss om det, så vi inte låter våra hjärnor helt dega ihop och ser geenration efter generation väöxa fram där långa texter eller andra utmaningar blir något för svårt. Då skapar vi en värld där människan blir överlistad av sin egen teknik, och vad är den då värd? Att veta att vi kan fördjupa oss men inte göra det, kommer med tiden att innebära att vetskapen bleknar. Det känns farligt.
En sak som ofta utmanar mig är att skriva predikningarna. Att tvinga mig själv att fördjupa mig i texter och fokusera på det som kan verka svårt, det uppskattar jag. Det är jag tacksam till Gud för. Det gör mig gott och skapar nya tankebanor och erfarenheter. Nu utmanar jag mig själv att fortsätta söka sådana utmaningar, låta saker ta lite längre tid, även i mitt privatliv. Våga söka lite djupare.