23:02:14
Att anlända med stil
Hälsningar från nya lyan! Det blev tyst några dagar medan vi har sysselsatt oss med att flytta vårt hem till ett nytt hem. Och precis som jag trott släppte all oro. Det är här vi ska vara, det här är rätt plats för oss.Vi flyttade in med buller och bång i lördags och jag tror inte att någon missade vår ankomst.. Min extra-bror O ville nämligen gärna vara med och hjälpa till, men tycker samtidigt inte om att bära. Därför tog han med sig typ en skylift från jobbet. Jag visste att han funderade på det men ändå skrattade vi gott när han väl kom. Att vi aldrig kan göra något normalt! Min familj påpekar ibland att jag bara har "konstiga" vänner (inte på något illa sätt) och det slog mig plötsligt i lördags att det är ju inte så obegripligt; min familj är ju också minst sagt konstig! Sådana här saker får inte vem som helst för sig liksom. Jag har egentligen aldrig tänkt på det så innan men plötsligt blev det uppenbart. Fina tokar!
Så vi bar och lastade och hissade. Familjemedlemmar och vänner på plats i gassande solsken. När lastbilen var full hade vi picknick i gräset innan vi for mot Hisingen. Vi hade fått tag i en stor lastbil som vi var väldigt glada över att se svälja allt. Inga dubbla turer utan allt på en gång.
Väl på Hisingen väntade två trappor och ingen hiss. Men jag minns inte att vi bar en enda sak utan O lyfte in allt, och vi tog emot det genom köksfönstret. Hyllor, möbler, flyttkartonger - allt. Så himla smidigt! Det undgick nog ingen av grannarna att vi kom...
Väl på plats vid nya lägenheten kom även mamma och svägerskan samt barnen för att se nya stället och hjälpa till. Syskonbarnen var väldigt nöjda med lekplatserna och 4H-gården - precis som vi önskat! Strax före fyra var pizzan uppäten och familjen utflugen, och efter en intensiv dag var jag plötsligt ensam hemma (när L for tillbaka med lastbilen). Skumt men fint!
Hela tiden upptäcker jag nya saker med lägenheten och med området. Som hur stort vårt andra rum är här. Eller hur ljusa rummen är. Eller hur mycket svalare det är här, där man dessutom kan skapa korsdrag genom lägenheten. Eller hur väldigt mysigt det ser ut när jag tittar ut genom sovrumsfönstret på kvällen och all lampors tänts i området och verkligen ser ut som mysbelysning. Men framförallt slås jag av en sak; det är så tyst! I Bergsjön hörde vi hela tiden människorna utanför, barn som lekte eller vuxna som pratade. Det var inget jag tänkte speciellt mycket på och framförallt inget som störde mig direkt. Jag gillade att det var liv utanför och människor. Här är det helt tyst. Jag hör inget från grannar och inget från människor utanför, och detta trots att det är varmt så att vi har fönster öppna överallt. Jag gillar det! Inga ljud från grannarna, inget ljus utifrån, tysta lugna kvällar. Jag oroar mig för att det istället är vi som för väsen, känner mig lite som en elefant i en porslinsfabrik..
Dagarna efter flytten har gått åt till uppackning, att börja jobba igen, att packa upp lite till, laga mat, komma i ordning, ha en elektriker här i 9 timmar, och hosta. Hemsk hosta som inte verkar ge med sig och som jag just nu sörplar hostmedicin mot för fullt, både för min egen skull och för att det skrämmer alla andra. Lägg till det ont i magen (alltså liksom utanpå så att den gör ont att trycka på) och där har ni hälsotillståndet just nu. Men det reder sig säkert snart.