08:23:16
Här är hemma
Periodvis vill jag inte gå hemifrån. Jag vet inte exakt varför men jag vill bara vara just här, kvar i hemmets trygghet. Idag ska jag bege mig utanför dörrarna till sjukhuset för första tillfället av röst-och talvård där. Inget speciellt och inga konstigheter, men ändå lite av en klump i bröstet. En tid att förhålla sig till. Ikväll ska jag eventuellt träffa en av mina avsolut närmaste vänner och det är alltid fint. Ändå säger en del av hjärnan emot, ännu en sak att prestera, ännu en aktivitet. Vissa dagar längtar man ut genom dörren, andra dagar vill man bara dra i den och se att den säkert är låst.
Så vad gör jag? Inte speciellt mycket. Jag måste till sjukhuset varesig jag vill eller inte. Så jag väljer att inte ens besvara mina tankar utan låter dem härja, samtidigt som jag ändå går. För jag vet att så fort jag kommit ut en bit, klivit på vagnen, så känns det betydligt bättre. Jag har gjort det förut. Och även om det inte skulle bli så, så är jag snart hemma igen.